Källan.

Vi klagar mycket, vi människor. 

Vi tycker synd om oss själva för jämnan - vi jobbar "för" hårt, pluggar för lite eller för mycket, och den enda dagen i veckan vi är glada är fredagen för då är det helg! På lördagen har vi redan ångest inför måndagen. Nog överdriver jag lite, det vet jag. Men vi lägger alldeles för mycket fokus på att analysera, oroa oss och klaga. 

Det gör jag också.

Hitta något som ger dig energi och engagemang! Något som får dig att se vardagsproblem som det egentligen är - Bagateller. Om inte bagateller så är det förhoppningsvis inte på Liv eller Död.

 Jag har hittat min energikälla, eller snarare återupptäckt.

 Dansen. 

Senaste månaderna har det ryckt i hela kroppen. Jag har stått på gymmet och kroppen har skrikit efter att få följa musiken igen. 

Men jag agerade inte förrän jag mystittade på en dansfilm förra veckan - Turn it up. Det tog inte mer än 10 minuter efter filmens slut så var jag anmäld.

 Åh vad fantastiskt det var!

 Det var som att kroppen vakande till liv efter en lång dvala! Det var länge sedan jag hade sådan energi och kände mig så kraftfull. Varför tog jag inte tag i detta innan?! 

Hitta din källa. 

Där du får njuta - av din egen kraft och inte genom någon annan.

 Gör dig själv lycklig, det är nämligen dig själv du kommer leva med längst.

Kemi

Vissa människor berör oss på ett vis vi aldrig trott var möjligt.
En kemi som är spänd som en ståltråd, lika synlig som solens strålar och som slår ner oss lika vasst och kraftfull som ett blixtnedslag.
Vad är det som händer med oss när vi berörs av en sådan person? och varför händer det inte med andra?
Är det så simpelt mänskligt att kroppen lurar oss att vilja ha något onåbart, något vi i våra vildaste drömmar inte kan få? och om vi får det, försvinner all magi lika snabbt som blixten slog ned?
Att försöka glömma en sådan kemi har visat sig näst intill omöjligt.
Den sitter som en liten Djävul på axeln och talar om att ingenting är lika kemiskt, inget lika kraftfullt och att hur många varv runt jorden man än springer, så hinner den ikapp.
Kanske får man bara acceptera att vissa kemier - vissa människor har tagit en bit av ens hjärta.
Inget kan ge det mig åter, inte ens tid.
Det betyder inte att man blir en dömd Runaway Bride för resten av sitt liv.
Kanske får man bara acceptera och sluta jämföra.
Har man tur har man ett Hjärta stort nog att det kan delas.
Så en vacker dag är Djävulen på axeln inte fullt så högljudd, utan har lagt sig till ro långt långt in i oss.
Kemi är ett lustigt fenomen.
Och ingen kontroll har vi över den.
Vi människor har inte så mycket kontroll över någonting alls.