Min Pappa sa alltid; "Kärleken är beständig - men objekten varierar".
Det retade jag mig alltid på som tonåring, då ens dåvarande "pojkspoling" var hela ens värld.
En gång gjorde jag slut med en ung man som min far tyckte hemskt mycket om. Han berättade för min mor att han tyckte jag gjorde ett misstag. Detta fick jag självfallet nys om och tog tillfället i akt att svara tillbaka med "Pappa, kärleken är beständig - men objekten varierar". Vad jag minns sa han ingenting...
Det må vara en konstigt sätt att se på saken, och i vardagen skall man nog inte lägga allt för mycket vikt vid talesättet. Men nog är den värd att tänka på. Framför allt bör man se det i en sådan vinkel att aldrig glömma bort sina vänner i kärleken.
Kärlek är inte alltid skrivet i sten - och då är det vänskapen man kan luta sig mot. Vänskapen som skall finnas där i vått och torrt, i glädje och sorg, när kärleken kommer och när den går.
I livet ska man älska så mycket man bara någonsin kan - framför allt sina vänner.
Försumma dem aldrig.
No comments:
Post a Comment