Regression

Åren går så fort. Det är inte alltid huvudet hinner ikapp - eller impulserna.

Erfarenheterna kommer fort, utvecklingen sker fort och man blir äldre. Tänka sig.

Ibland känner jag att jag kommit så långt, att den jag är idag är så långt ifrån den jag var bara för 3, 2 och tillochmed 1 år sedan. Och det stämmer ju.  Dubbelt så mycket tålamod, man gör mer rationella beslut och har lärt sig att skaka av sig det som inte får ta ens energi. 

Vuxet - förbannat vuxet.

Men så ibland... så fallerar allt -  regressionen ett faktum. 

 För att lika snabbt gå över igen.

 Och den förvåningen! Hur tänkte jag nu? Tänkte jag över huvudtaget? Man slår sig själv på pannan i ren ånger.

 Men det är de tillfällen som tar en ner på jorden igen. 

Hur vuxen du en blir (ja.. faktiskt) så lär du dig ständigt nya saker om dig själv och om andra - bara inte lika påtagliga. Förlorar du den insikten - fötterna i det blå i tron om du aldrig gör något korkat - stannar du i regressionen också. Vara 14 för alltid. ;) 

Kontentan. 

Att bli tagen ner på jorden är nyttigt - Livet utan misstag blir väldigt ointressant.

 Så klandra dig inte för mycket om du gör något väldigt väldigt...väldigt.. omoget och irrationellt. 

Se dig själv utifrån  - skäms för all del - men lär av situationen och släpp det. :)

Jaha då.