Tentan skrevs igår. Äntligen är det över.
Terminsstarten har verkligen vart speciell.
Jag började med massor av bollar i luften - fast bestämd att ta tag i "allt", såsom plugg, praktik, extrajobb, träning och allt där i mellan, tänkte NU skall det bli gjort allting. Det kan ju gå hur som helst egentligen - den här gången gick det, rent ut sagt, åt skogen.
Plugget blev ett kaos (dock utan min påverkan, oförutsedda problem för skolan dök upp), och höjde stressgraden rejält med mycket oklarheter.
Jag gick på ett antal intervjuer för praktikperioden i januari och möttes av den "gråa" sidan av branschen. Gråa, smalspåriga människor med en enorm karriärshets som verkar genomsyra hela dagens samhälle.
Det kanske var naivt av mig - men jag blev negativt överraskad. Det här var människor - till synes utan passion (om de hade någon så sken den INTE igenom), och var av inställningen;
"Jag struntar egentligen vem du är och jag bryr mig inte om att berätta om vad jag gör, du ska bara vara sjukt tacksam för att få prata med mig..".
Och det, ska gudarna veta, att jag är - JA JÄKLAR vad jag är tacksam för att jag fick träffa dessa människor. Efter jag svurit och vart onödigt besviken på denna ytliga bransch fick jag till slut lite perspektiv; Jag vill aldrig bli som dem.
Jag vill absolut inte vara där dom är och göra det dom gör. Jag vill inte vara en del av deras innersta krets där status och makt mäts i vad din utbildning heter, vilka kläder du har på dig, vilka tidningar du läser eller hur många varumärken du kan rabbla utantill.
Det må vara dom - men det är inte jag.
Jag vill göra gott. Det finns så otroligt många i världen som är universum från där du och jag är idag. Medan de har problem med att få mat för dagen, rent vatten och tak över huvudet så sitter jag på intervju och ska styla med mina Vouge-kunskaper och marknadsföringstermer på engelska till en karl från What-its-name som spenderar sina pengar i ytterligare investeringar för att generera ännu mer cash.
Jag vill göra det jag kan för att utveckla de som faktiskt kritiskt behöver hjälp, så den lägsta standarden av levnadsvillkor inte är så låg. Detta är helt nytt för mig. Jag har så lite kunskap om utvecklingsländer och biståndspolitik - Men jag svär att jag ska lära mig! Jag ska vara passionerad och full av energi - ärlighet och äkthet! Jag ska inte bli bäst, jag ska inte tävla med någon, jag ska bara brinna och kämpa - ge mening till den här besvikelsen till bransch och föra världen lite närmre varandra - små steg i taget.
Hur jag ska ta mig dit vet jag inte - jag vet inte om jag lyckas nu eller senare. Men äntligen har jag ett mål - det känns fantastiskt.
Jag kan andas igen - fått tillbaka perpektivet och nu samlar jag energi för nästa intensiva period. Med lite mer insikt än innan. Summa sumarum - It's always darker before the dawn.
.JPG)
